Vänjer mig liksom aldrig.
Häromdagen kom Liam utspringandes från Lykkis rum och skrek "Mamma Mamma! Vet du vad Lykka säger? Att tomten inte finns! Att det bala äl någon vuxen som klätt ut sig!"
"Sluta nu Lykka! Klart tomten finns! Vem skulle annars ge barnen alla klapparna på julen?" svarade jag. Men jag anade ändå att lillstumpan förmodligen vet sanningen nu. Hon går ju trots allt i skolan och det är ju där tron på tomten oftast tar slut.
Så Idag höll hon mig sällskap vid köksbordet med att pärla när jag lagade mat och då passade jag på att fråga.
"Nej, mamma. Jag vet att tomten är någon vuxen som klätt ut sig bara. Nån från familjen", svarade hon då.
Jaha, så var det med det det liksom... Jag svarade henne att det stämmer men att hon absolut inte får berätta det för sina småbröder. Dom ska få tro på tomten lika länge som Hon, så vi fortsätter prata om tomtenissar här hemma och önskelistor att lämna till tomten et.c. Och det är hon helt med på såklart.
Min stora tjej. Jag vänjer mig aldrig vid att hon blivit så stor ♡
