Vecka 32 & folks åsikter.
Magen växer som den ska (antar jag, det ser ut så iallafall) & efter UL på torsdag har vi även tid hos barnmorskan så det känns skönt. Få allt kollat på samma gång :-)
Märker att jag blir lite mer orolig inför allt ju mer veckorna går. Nu känns det som sagt skönt att få höra hur moderkakan vuxit så jag (förhoppningsvis) kan släppa det. Annars är jag orolig för havandeskapsförgiftning & även förlossningen börjar dyka upp i huvudet hur det ska gå os.v. Men oro är ju en del av graviditeten , så jag är knappast unik. Efter torsdag hoppas jag som sagt att jag kan lugna mig lite. Sen ska ju BM träffa mig en gång i veckan för blodtryck efter vecka 34. Det känns skönt.
Har fått sätta vigselringen runt halsen nu. Ganska fint att det får hänga där med "Love"- halsbandet som jag fick av Janne. Men det känns tomt på fingret.
En sak som varit annorlunda denna graviditet är folks åsikter om min kropp & mage. Redan från vecka 18 tycker folk att dom haft rätt att kommentera min mage. Och med folk menar jag inte vänner eller familj för när dom säger nåt tänker jag inte ens på det. Men innan ultraljudet var det kollegor som sa "Det där är definitivt ingen pojke iallafall. Så liten mage som du har måste det ligga en nätt liten flicka där inne". Och inte bara en gång påpekade dom det utan flera. Och när UL var gjort och det visst var en pojke fick jag nästan övertyga dom om det.
Det gjorde mig osäker i början kommer jag ihåg & jag som annars skiter i folks åsikter, började få hjörnspöken. Tänkte att barnet kanske inte får tillräckligt med näring om nu magen "är sååååå liten". Magen kanske inte växer som den ska etc etc. Det lugnade sig dock efter UL då allt såg bra ut med lillen.
Häromveckan träffade vi en bekant från området där vi bor som vi inte sett på flera månader. HSB hade en tillställning på gården så många grannar samlades och grillade korv, trevligt. Hur som, när vi hälsade på varandra tittade hon på mig & sa "Aha, du är gravid! Jag kände inte igen dig först. Du var ju hälften så stor sist jag såg dig. Det måste vara dags snart va?". Eh, tack för den!
I vecka 10 typ träffade jag på en gammal kollega på gården som jag började prata med. Varpå jag berättar att jag är gravid men precis i början. Då säger hon "Ja, jag tyckte du hade blivit rund i ansiktet. Du som annars tränar så mycket".... (?)
Och igår träffade jag en som jobbar här i området och hon börjar tjata om tvillingar eftersom jag var "såååå stor" & bla bla bla.
Ja, ni hör ju!? Vilka friheter folk tar sig att kommentera en gravid kvinnas kropp! Och inte bara magen, utan viktuppgången också. Som att jag inte redan är medveten om att jag gått upp X antal kilon? Jag blir stor när jag är gravid, så är det. Och större med killarna än med Lykkis eftersom jag får stora pojkar.
Jag blir mest chockad över folks kommentarer eftersom jag själv ALDRIG skulle kommentera eller har kommenterat någon på det sättet. Det enda jag säger till någon med mage är att dom är fina eftersom det är precis det man behöver höra plus att jag tycker gravida kvinnor är fina. Och tycker man inte det kan man väl hålla tyst?
Sen bryr jag mig inte om mina närstående som sagt, herregud jag skrattar ju åt mig själv MED dom. Men när ytliga bekanta tar sig friheten blir jag mest chockad faktiskt.
Barnen var superglada imorse. Liam hade ju sin första "Skogsknopp" utflykt & Lykkis skulle på teater. Båda hade roliga dagar att se fram emot :-) Liam såg dock mest fram emot matsäcken såklart, haha. Hoppas hans lillebror blir lika glad i maten som han ♡
Fisan var så fin i sin nya klänning. Allt jag köpte igår var jätte fint & hon älskade det :-) Jag skulle kunna dö för hennes hår. Så tjockt, långt och vackert.
Ikväll är det dags för konsert på globen! Så himla spännande & roligt. Ska vila en stund nu och sen slita ut hela garderoben i hopp om att hitta nåt att sätta på mig ;-)