Ett glas mjölk.

Den där förbannade halsbrännan väcker mig flera gånger per natt. För några timmar sen drack jag min sista Samarin, så nu försöker jag lindra det med ett glas mjölk. Vet inte om det hjälper nåt nämnvärt.... tycker inte direkt något hjälper nu på slutet & det beror väl på att det är hormonellt men också att magen är så stor att hur man än gör, mosas ju magsäcken där inne. Hur som helst,  halsbränna är otroligt otrevligt och obehagligt :-(

Nu är det söndag morgon & första advent. Trots att jag bara väntat på att det ska bli måndag,  har den här helgen sprungit förbi likt alla andra. Det är nog ett tecken på att det är dags att han kommer ut där inne.

I fredags fick vi tummen upp för en igångsättning. Jag som hade räknat med att vässa mina argument ordentligt, kanske gråta lite & verkligen VISA hur mycket jag vill det här - blev helt paff när mötet gick på 3 minuter & han sa "vi kör på måndag". 
Det är ju såklart med skräckblandad förtjusning man ser fram emot måndagen, jag vet ju vad jag har framför mig... och han sade det att en anledning till att jag får en igångsättning, är för att jag gjort en tidigare med en stor pojke som ändå gick så pass bra. Men jag ska inte räkna med att det kanske går lika smidigt denna gång. Men jag har oddsen med mig känns det som iallafall. Jag har börjat öppna mig (vilket han också var väldigt positiv till) & igår gick hela slemproppen. Så kroppen är ju förberedd & jag hoppas att den behöver en liten kickstart bara så är vi igång. 

BM i fredags efter mötet kom med lite instruktioner & berättade att det är vanligt att man stoppar upp en "ballong" i livmodertappen för att få den att utvidgas dom där första 2-3 centimetrarna... Som en kateter som man sen sätter fast på benet. Sen när den ramlar ner är man öppen dom centimetrarna. Hur obehagligt låter inte det? Inget jag alls är sugen på att testa & hoppas att jag är så pass mogen att dom bara kan ta hål på hinnorna så sätts det igång. 

Jag är nervös & pirrig, förväntansfull & skräckslagen, lycklig & gråtfärdig - allt på samma gång ♡

Men tänk att vi faktiskt får träffa våran son imorgon. Hur galet är inte det? Och min kropp är SÅ redo. Jag får ondare & ondare, är så svullen nu att jag t.om tycker läpparna är stora på mig. Fötterna får jag knappt ner i skorna längre. När jag hostar eller nyser känns det som att hela underkroppen ska gå av & jag kan omöjligt vända mig i sängen utan att vakna av smärtan. Min kropp orkar liksom inte så mycket mer.

Idag ska vi städa & göra fint inför nya familjemedlemmen. Och baka pepparkakor som varje 1;a advent ♡ Igår gjorde vi lite adventsfint eller snarare julfint här hemma. Tog fram lite tomtar & sånt också. Var iväg till Rusta med svärmor & köpte lite nytt, blev nya gardiner till kök & vardagsrum & lite annat skoj. 

Idag ska jag försöka vila så mycket som möjligt. Spara på mina krafter. Äta kolhydrater & ladda inför morgondagen. 

Ska försöka somna om nu. Vette tusan om mjölken hjälpte, får försöka däcka ändå. Är så trött!