Tisdag.
Janne tar natten med Lucas. Kände mig sådär rysligt trött idag efter att dagen började 04.30 med en bebis som vaknade & vägrade somna om.. liiiiiiite väl tidigt om du frågar mig ;-) Fick dock slumra till 20 minuter på dagen när han vilade, men nu på e.m slog tröttheten till iallafall.
Skönt att han hoppar in med en natt då & då även på vardagen så inte mina dagar bara handlar om överlevnad, utan att jag faktiskt kan njuta av dom med Knubbo ♡ Och som vi njuter i det här vädret! Känner mig som en helt ny människa! Och att vi kan sätta på oss skorna o sätts Lucas i vagnen 08.40 och ändå vara på dagis 9.00 istället för att börja påklädningsprocessen 08.15, har gjort susen för min inre stress! Haha. Låter kanske löjligt, men ni med barn förstår mig nog ändå. Tre barn med vinterkläder som ska på varje morgon... att man inte fick magsår är ju ett under ;-)
Och barnen är glada att springa med bara ben till dagis. Så glada att dom höll varann i handen imorse på vägen efter att ha lekt kull halvvägs. Älskar när den där genuina kärleken lyser igenom emellanåt, ibland lyser den med sin frånvaro alltför länge och det enda man hör är tjaffs om allt och inget.
Jag ifrågasätter ofta mig själv när våren kommer & man känner sig levande igen, varför man egentligen stannar kvar i ett land som till 80 % består av mörker...? Men det måste ju vara det här! Att man får se hur folk blir glada igen. Hur fina färger det blir. Värmen, solstrålarna och huden som äntligen får lite annan färg än spökvitt. Hur alla bekymmer känns så mycket lättare, sömnbristen inte alls lika påtaglig och att få se barnen springa med bara fötterna i gräset. (Det bästa är barnens första gång med bara fötter på sommaren ♡)
Lever man i ett land som har allt det där året om, uppskattar man det lika mycket då tror ni? Det tror inte jag. Och Sverige har vackra höst och vinterdagar också, även om dom är få tyvärr.
Idag har jag & Lucas njutit av värmen (fast i skuggan såklart) på gräsmattan utanför vårat hus. Han låg utan blöja och pratade och skrattade om vartannat. Sån glad liten skit!
Det är så roligt med han nu. Det blir liksom bara bättre o roligare allting för varje dag :-) Älskar att han sitter med oss vid bordet och äter sin lilla mat. Gröt till frukost, pure till lunch os.v Så stor men ändå en bebis fortfarande. Och han fångar allt han ser, pratar massor och kan sitta själv några minuter. Han tränar o tränar, så duktig!
Igår var jag på bio med pappa. Såg reklam på SFs facebook att dom skulle sända en dokumentär/konsert med Queen från -75 som dom snyggat till, som igår. Så jag köpte biljetter så åkte vi till Mall Of Scandinavia. Vilken galleria! Jag blev faktiskt riktigt imponerad. Så snyggt allting och så mycket butiker! Disneystore vore ju himmelriket att ta med Lykkis till. Elsa-klänningar i varje hörn! ;-) Riktigt fin affär.
Bion började 20 så vi hade lite tid att gå runt. Den sändes inne i VIP -bion med skinnfåtöljer man kunde luta bakåt och typ en meter till raden framför. Perfekt för min nästan 2 meter långa Pappa med andra ord ;-) Och man kan äta både mat o dricka alkohol där inne. Vi nöjde oss dock med ramlösa o popcorn. Men nästa gång...;-)
Det var iallafall jätte kul & jag blir lika hänförd varje gång jag ser något med Freddie Mercury. Vilken människa han var! Sånt geni.
Hoppas det kommer flera såna här filmer med dom, jag går gärna igen.
Nästa gång jag åker till MoS tänker jag dock ta med mamma hoppas jag så vi kan ha en heldag där uppe! Vore MYCKET bättre än en dag i Stockholm som vi brukar ta.
Vi har haft det ganska kämpigt en tid med Liam och hans 3-års utbrott. Det är nästan dagligen minst ett och det påverkar såklart hela familjen. Lucas blir rädd när han skriker och gormar (Iallafall om han är trött vilket han ju oftast är på e.m/kvällen såklart) & det är oerhört frustrerande att inte nå fram till han. Har läst på lite hur man kan gå tillväga, men inte hittat nåt konkret eftersom det inte finns något konkret på det sättet när det kommer till barn. Alla är ju olika. Men nu försöker vi med stjärnor på tavlan iallafall som vi ju testade med Lykkis när hon sprang upp nätterna i enda. Det funkade ju då. Första dagen struntade Liam totalt i det, även om jag pratade lugnt och sansat för att han verkligen skulle förstå. Tog bara nån timme så blev det iallafall kaos.
Idag har han dock varit sitt vanliga snälla jag & när jag påpekade vid tandborstningen att vi sen skulle göra en stjärna på tavlan, sprack han upp i ett stort leende och blev SÅ stolt! (Efter 10 stjärnor får han välja en leksak i affären). Så jag hoppas att man kanske kan påpeka för honom hur "fin stjärna han fått", "att han bara behöver några till" os.v för att påminna honom om att han faktiskt har en där på tavlan. Jag hoppas att vi kanske kommer ur det värsta med det här systemet nu. Sen är han en helt vanlig 3-åring med en vilja av stål och med en enorm envishet, det får han såklart fortsätta vara. Men det får finnas gränser. Han ska inte tro att det är han som bestämmer och när resten av familjen nästan trippar på tårna för att undvika konflikt som ALLTID eskalerar i ett hemskt utbrott, då har det gått för långt.
Det är nog som min mamma tror också, att det är en liten reaktion på Lucas också. Att han var van att vara minstingen och ha min famn när som helst, till att konkurrera med honom och få höra "alldeles strax gubben", alltför ofta. Såklart påverkar det mitt dåliga samvete, men jag vet att jag gör mitt bästa o det får duga. Nu försöker vi dock ge honom lite mer uppmärksamhet än "vanligt", eftersom han troligtvis behöver just det ♡ Lilla älsklingen. Så jobbigt! Tur att vi har Lykkas 3-års period att påminna sig själv om. Det var inte heller lätt & vi blev gråhårig även då. Dock är det här snäppet värre tycker jag eftersom han agerar så som hon aldrig gjorde, men med henne som facit så VET vi ju att det går över :-) (Helst imorgon)
I söndags träffade vi Sara & Scott som kom upp för lite lek o mys. Vi var ute från 9.30 till typ halv fyra. Jag såg ut som ett stoppljus när jag kom in igen! Aj! Haha. Svärmor kom ut en sväng, Mamma kom ut på gården, Daniel kom & sen kom även Dick & Tomas. Så himla mysigt! Också en fantastisk grej med sommaren,.man ses mycket oftare då det lättare sker spontant. Jag älskar det! Att umgås med familjen är det bästa som finns.
Om man skulle ta o sova lite nu medans man faktiskt kan ;-) In med öronproppar så jag bara hör mina egna tankar innan jag snarkar o dregglar ner kudden (alltid nu för tiden, vadå medvetslös liksom? Haha)
Godnatt! ♡
(Måste bara slänga upp dom här bilderna. Hur go kan man vara? Och att hatten är alldeles för liten bekymrar inte honom det minsta! Haha. Skulle kunna äta upp han. Tur att jag har läst att det är normalt att känna så om sina barn ;-)
