Oro.
Imorse när Janne vaknade hade han fortfarande 39 grader i feber. Efter två dagar med penicillin & nästan en vecka med hög temp som lägst gått ner till 38,5 med värktabletter... Det blev ett samtal till 1177 som direkt bokade en ny tid till Närakuten. (Hon tyckte att hans hosta lät bland det värsta hon hört, och det genom telefonen!).
Han åkte med sin mor igen som skjutsade o höll sällskap. Jag har varit SÅ orolig! Min katastrofhjärna kopplas på direkt och jag tänker automatiskt det värsta tänkbara. Den logiska biten försvinner helt och jag avskyr det. Oron tar liksom över helt och jag skenar iväg totalt i tanken. Försöker dock hålla mig lugn inför honom (såklart) & ber honom hålla mig uppdaterad under dagen. Han hade tid 13 & var hemma igen vid 17.30. Han blev förpassad till Akuten för mer blodprover o även lungröntgen.
Till slut blev det iallafall konstaterat att det var lunginflammation på vänster sida & han fick en annan typ av penecellin som vi hoppas ska bita bättre. Annars får han åka in och andas intravenöst.
Tycker så synd om honom & jag känner mig så hjälplös även fast jag gör det jag kan för att hjälpa honom. Han fick migrän ikväll igen så pappa var så snäll o skjutsade mig till apoteket så jag kunde köpa tabletter. Tänk att det verkligen finns tabletter som biter på det där Hemska! Fantastiskt skönt för honom ♡
Brukar tänka ibland på hur värdelös jag förmodligen skulle vara om någon i min närhet blev riktigt riktigt sjuk. Jag blir orolig bara barnen har lite feber så när vi åkt in för annat, som Lykkis rota virus, Liams krupp & Lucas RS har jag varit på en annan planet känns det som. Har velat sjunka genom jorden av oro & även om jag tror att jag klarar av att hålla pokerface inför barnen så är jag otroligt tacksam att Janne är med och verkligen behåller lugnet. Minns när jag låg inne med Lucas när han hade RS och dom skulle stoppa in slangen genom näsan på han igen som han lyckades dra bort... där brast mitt hjärta i tusen bitar!
Fy... den där oron när någon man älskar mår så dåligt. Den är obeskrivlig!
Men men, nu är ju lunginflammation inte en kamp mellan liv & död för min annars friska man , han är ju sig själv om några veckor igen och den tacksamheten är oändlig ♡
Barnen har sovit hemma hos momme o moffa i helgen. Dom har bakat julgodis och bara myst. Jag har med andra ord haft en massa tid till att, förutom pyssla om min sjuka man såklart, inte göra nånting! :-) Så skönt! Låg i sängen o kollade på film till 1 inatt och sov sen till 9, bara en sån sak. Underbart!
Barnen har gått på jullov nu. Vi känner att det är lika bra. Liam var bjuden på sitt första kalas som blev inställt p.ga födelsedagsbarnet blev sjuk, alltså hans dagis kompis. Och nyss låg vi alla i magsjuka. Och nu är Janne sjuk. Det är så mycket skit den här tiden på året att dom lika bra kan vara hemma den här veckan så vi förhoppningsvis är friska till jul allihopa. Dagis är ju en extrem bacillplats , det vet man ju redan. Och så länge mina barn trivs hemma, det inte är skolplikt och vi faktiskt KAN vara hemma - då är det bara mysigt att vara det ibland ♡
Snodde den här bilden från pappas Instagram - så himla fin! ♡
